onsdag 21 november 2012

Tack snälla du!

Tack till dig som lämnade ett fotspår och berättade vem du är och att du läser min blogg! Har varit väldigt roligt att läsa! Tack igen!

5 kommentarer:

  1. Läser bloggen så gott som dagligen!
    Stor styrkekram till dig!
    Hoppas du får många fina år med din fina familj!
    / Marielle
    SSK på avd 38 sommaren 2011

    SvaraRadera
  2. Och jag läser såklart ;) Varje dag klickar jag in, ibland flera gånger ;) Puss på dig!

    SvaraRadera
  3. Hej Cathrine! Äsch, ger mig till känna jag med. Jag läser din blogg nästan varje dag, en av två jag följer... Jag följer dig för att jag vill veta hur det går o blir glad av att se att du kämpar på o har förmågan att orka, uppskatta det du har o njuta av livet så gott det går. Dessutom är det rent egoistiskt, du ger mig distans till all vardaglig skit som inte egentligen betyder ett dugg så länge man själv o nära i kära är friska. Tack rara du för att du delar med dig, du ska veta att du gör något gott med din blogg! Många varma kramar Kristin (svärmors numera ex kollega).

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Jag gick i din paralell-klass i högstadiet på Haga.
    Och jag måste bara säga att guud vad du verkar vara en stark människa! Har läst igenom alla dina inlägg sen förra sommaren och jag började gråta för jag tycker det är så hemskt det ni går igenom, men också tycker jag att du är SÅ himla stark och verkar vara otroligt glad och positiv för att vara i den situation som du är i!
    Jättefin dotter du har också!!
    Ja jag vet inte vad jag ska skriva, ville mest bara säga att jag tycker du är himla stark.
    Önskar dig och din familj all lycka till!
    //Madeleine

    SvaraRadera
  5. Hej
    Nä nu får det vara nog, jag vet inte varför jag inte tillkännagav mig när du ville veta vilka vi läsare var första gången, man vet liksom inte vad man ska säga, men nu får det vara nog som sagt!

    Hej Cathrine, Malin Heldeby heter jag och gick i en klass under dig på Haga. Du kommer nog inte ihåg mig men jag kommer ihåg dig, du den glada spralliga tjejen som alltid hördes och syntes i korridorerna, på ett posetivt sett!
    Jag har läst din blogg ett bra tag nu och jag är skyldig dig ett stort TACK.
    Du får mig att inse hur skört livet är och att man ska uppskatta det man har och inte gnälla över små skit petitesser, som man tyvärr gör allt för många gånger om dagen.

    Du verkar vara en stark tjej och jag håller alla tummar och tår på att du får må så bra som möjligt och vara med lääänge och se din lilla stjärna växa upp!

    SvaraRadera