Sov gott min ängel!

Igår klockan 12.15 så slutade vår älskade Cathrine sin kamp. Hon kämpade verkligen in i det sista... Nu har änglarna fått sällskap av den allra vackraste och finaste ängeln av dem alla.

Under de senaste veckorna försämrades Cathrine snabbt och helgen som gick var riktigt jobbig. Cathrine orkade knappt hålla sig vaken och har därför inte haft kraft nog att skriva till er här på bloggen. Det var väldigt viktigt för henne att jag skulle skriva det här inlägget till er, hennes sista inlägg. Hon ville att jag skulle framföra ett stort tack till er, för alla era fina kommentarer, ert fina engagemang och stora stöd. Så TACK, från oss båda. Era kommentarer har betytt så mycket för henne! Cathrine var precis så fantastisk som ni här på bloggen uppfattade henne.

Den här jorden blir aldrig sig lik och väldigt mycket fattigare utan dig gumman... Saknaden av dig min älskade, vackra, starka och helt underbara fru är obeskrivlig. Jag är så tacksam för den tid vi fick tillsammans men jag är samtidigt så ledsen och arg över den tid vi blivit berövade på och det vi inte fick chansen att uppleva tillsammans. Det skulle ju vara vi tre.... Du, jag och vår älskade Stella. Den vidriga sjukdomen kom i vägen och på ett hänsynslöst sätt tog den dig ifrån oss. Allt känns bara så omöjligt utan dig....

Din färd fortsätter nu någon annanstans, till någon vacker plats där du kan få frid. Men snälla älskling, ge oss styrkan att fortsätta vår färd här, tills dess att vi ses igen...

Cathrine, jag älskar dig mer än ord kan beskriva, nu och för alltid!

Tack för allt och sov gott min ängel...


/Stefan Tranblom, make till den största kämpen och mest beundransvärda människa som satt sin fot på denna jord.

Hej igen!

Hej igen och tack för dom otroligt fina kommentarerna!

Jag mår sådär och ska jag vara ärlig är det rätt tufft! Har inte mycket till ork, så jag försöker kämpa och ha kraft till rätt saker.

Förra veckan fick jag ett nytt dränage till min vänstra (sjuka) lungan. Det jag tidigare hade, hade suttit i mer än 6 månader och slutade helt plötsligt att fungera. Det resulterade så klart i att jag hostade upp innehållet i lungan istället... Nu har jag ett litet tjockare dränage. Jag längtar inte direkt tills om det blir nåt fel på detta också, för smärtan var inte trevlig. Dra ut ett dränage och sätta in ett nytt, UTAN bedövning kändes om jag säger så. 

Vi försöker njuta av dagarna och värmen, men det är inte alltid så lätt när det är jobbigare när det är just varmt. Bada kan jag inte heller göra, så det blir rätt jobbigt faktiskt. 

Det går fortfarande inte min väg och det blir komplikationer på komplikationer. Det senaste är sår på rumpan pga av tumören där som inte läker och det blir bara värre. Gör fruktansvärt ont att sitta och självklart blir jag rädd för att det ska bli värre, eller aldrig läka... Det är mycket som gör mig rädd... Livrädd!

Det är så mycket som gör mig glad. Jag/vi har från dag 1 när vi fick reda på att jag var sjuk bestämt att den aldrig ska få ta över mitt/vårt liv. Den kan jävlas och vara en idiot, men mitt fokus ska ALDRIG vara på sjukdomen. Märker att ju sämre jag blir, desto mer blir fokus på pisscancern och det är fan inte acceptabelt! Det är väl nu jag ska njuta och fokusera på rätt saker, nu när jag märker att tiden rinner iväg...

Stefan, du ska veta att jag är otroligt tacksam för allt du gör. Hur du kämpar dag ut och dag in med alla fruktansvärda tankar och känslor, samtidigt som du tar hand om mig och vår underbara dotter, samtidigt som du tränar och jobbar för att få hämta kraft någonstans. Jag är otroligt imponerad och önskar så att det fanns nåt jag kunde göra för dig. Var ju inte så här det skulle bli! Vi skulle ju bli en familj, vi tre. Njuta av livet, se varandra växa upp, finnas där för alltid, kanske skaffa ett syskon till Stella. Nu blir ingenting som det var tänkt och det gör så ont i mig! Så fruktansvärt ont! Älskar dig mer än vad ord kan beskriva! Är så glad och tacksam för varje dag som du, jag och Stella får tillsammans! Jag kommer alltid vaka över er, alltid!

Mina älsklingar!!

Jag njuter av jordgubbar och glass. :-)

Inte lätt..!

Pappas skor är jätte roliga att gå i. :-)

Oj, vad tiden springer fram! Förlåt för att jag varit så dålig på att blogga!

Måste tacka för de kommentarer du har lämnat! Jag blir så otroligt rörd varje gång! Att just du, på andra sidan skärmen bryr dig så mycket om mig och vill mig så väl! Tack är egentligen ett för litet ord, men du ska veta att den/dom kommentarerna betyder mycket!

Vi har haft fullt upp här! Främmande som har avlöst varandra! :-) Har verkligen varit jätte roligt att träffa alla igen!!! Tråkigt bara att jag inte orkar göra någonting. Sitter mest och det är det värsta jag vet! Jag vill göra saker! Hjälpa till med maten, kunna åka och handla, kliva upp med Stella på morgonen och ta henne till dagis, ja, det finns så mycket "små" saker jag vill göra, men som jag inte orkar. Det är otroligt frustrerande! Jag blir rakt ut sagt ledsen! 

Det är mycket som gör mig/oss ledsna nu så klart! Känns som det gick så fort, samtidigt som det kanske inte har gjort det. Är väl så att man klarar mycket, men till en viss gräns och när den är nådd, då går det inte att göra alla dom sakerna man tidigare orkat och gjort!

Det är otroligt tufft, många tankar... Är så klart inte bara tufft för mig, utan för alla nära. Familj och vänner. Stefan har det väldigt tufft också så klart!! Det är han som blir kvar ensam med vår dotter, vår dotter som vi valde att skaffa och uppfostra tillsammans. Nu kommer han att stå där ensam med allt vad det innebär! Vi är i samma situation jag och Stefan, men ändå olika. Fan, det är så jävla orättvist! Jag vill inte det här! Jag vill finnas för mina nära, min man, min dotter! Allt det som en mamma ska berätta för sin dotter, jag blir snuvad på mer än halva livet!! Fy fan så jävla orättvist!!!!

I natt har jag dessutom sovit som en kratta! Känns inte som jag har sovit något alls och ont har jag haft. Värk i rygg och ben som gör att jag inte kan ligga på nåt bra sätt alls. Gav upp till slut och nu sitter jag här ensam och hör att min lilla dotter börjar vakna. :-)

Ta hand om dig och njut av livet!