Idag är det den sista planerade behandlingen... Jag och Stella ska ta en promenad upp till sjukhuset här i Falun, skönt att slippa åka till Uppsala. Stefan jobbar, så Stella får följa med mamma till detta trevliga ställe. :-)
Ja, det är alltså den sista planerade behandlingen idag och det är med blandade känslor kan jag säga. Jag kommer att äta tabletter varje dag nu istället och förhoppningen är ju att dom ska göra att skiten inte växer. Bara för att jag går på cellgifter så finns det inget som säger att allt stannar upp, men på nåt sätt så har det blivit min vardag och det ger en trygghet. Nu ska jag åter igen kastas ut i det okända. Jag är rädd!
I den här rädslan så ser jag också fram emot att slippa cellgifterna. Slippa alla biverkningar, få tillbaka mina ögonfransar, ögonbryn och håret. Bara mitt hår blir lite tjockare (ser just nu ut som en man som börjat tappa håret) så lägger jag undan perrisen. Då dyker en ny Cathrine upp här på bloggen. :-) Jag har redan bestämt mig för att köpa nya glasögon den dagen jag går ut för första gången i rakat hår. Ett par större glasögon, så jag kanske ser lite cool ut. :-)
Nu tänkte jag diska undan lite och sedan vill min underbara, men lite gnälliga sötnos äta. Stella är i en liten gnällperiod, tror det händer mycket nu och då blir man väl lite gnällig, men eftersom Stellis har varit världens snällaste unge och knappt gråtit tidigare, så blir detta lite ovant för hennes föräldrar. Får man det där leendet, så är allt det jobbiga som bortblåst i alla fall. :-) Min älskade unge, så tacksam jag är för att jag har dig, att du finns hos mig. Du är en kämpe, utan dess like! Jag och pappa älskar dig mest av allt, du är vårt allt!!
Nu ska vi ta tag i dagen. :-)
.JPG)
Inlägg
