Att kämpa

Det finns inget annat för mig än att kämpa. Kämpa för att finnas länge till, kämpa för att få vara hyffsat pigg, kämpa för att finnas för min familj.

Men ibland är jag bara så jävla less på att kämpa! På att varje morgon försöka få i mig vitaminer och annat för att orka, på att känna mig fysisk svag.
Jag har alltid tränat, alltid varit fysisk stark, sprungit och aldrig haft problem med att orka. Att helt plötsligt bli fysisk svag, att få springa efter alla jag går med för att jag är långsam, att ibland bli helt slut av att bara vara på stan kan jag inte förknippa mig med. Jag vill inte! Jag har aldrig saknat att få springa mig riktigt jävla slut, att få styrketräna tills kroppen skakar så mycket som nu, nu när det är för sent...

Igår kväll pratade jag och Stefan mycket, det var skönt! Jag älskar dig Steffo! Är så glad att jag får vara med dig!

Idag åker jag, mamma och Stella till Uppsala. Har inte packat en grej än. Får ingenting gjort, har inte riktigt orken. Kanske finns orsaker, för ev har jag en infektion och då blir man matt och trött. Har fått antibiotika, så jag hoppas att jag mår bättre snart.

Jag vill tacka för alla fina kommentarer! Det värmer verkligen att läsa dom och jag blir så glad! Tack!!!

Nu måste jag äta frukost och ta tag i den här dagen.

Tack för alla fina människor som finns i mitt liv!