torsdag 23 februari 2012

Tillbaka?

Världens finaste unge, vår Stellis


Jag har funderat ett tag på om jag ska fortsätta blogga...
Det är ju så mycket som har hänt sedan förra inlägget. Jag har haft de värsta dagarna i mitt liv, men även de bästa.
För dig som inte vet så har jag fått beskedet att jag har obotlig cancer...

Den 17 september gifte jag och Stefan oss. Vi kunde inte ha fått en bättre dag. Otroligt fint väder, alla underbara vänner, släkt och familj som ville dela denna dag med oss. Inget kunde ha varit mer perfekt.

Ca 1 vecka senare den 26 september föddes vår underbara dotter, Stella. 39,5 cm lång och 1615 gram tung eller kanske borde skriva lätt.

Efter förlossningen hade jag en otroligt tuff period. Orkade ibland inte ens hålla i Stella, även fast jag låg i sängen. Fruktansvärt att känna att man inte orkar ta hand om sitt barn. Som tur är har jag världens underbaraste man som kämpade och var otroligt duktig. Våra familjer, utan er hjälp hade det aldrig gått!

Sedan några månader är vi hemma och det är så otroligt skönt. Vill vara på sjukhus så lite som det bara går. Är i Uppsala en gång i månaden för behandling, sedan får jag resten här i Falun, såå skönt!

Min underbara dotter är mitt allt. Går inte att beskriva den glädje och kraft hon ger mig. Hon är ju så klart världens finaste, sötaste och underbaraste. Vår älskade lilla Stellis!

Stefan, jag älskar dig! Är så otroligt tacksam för att du finns för mig och ställer upp. Du gör mig lycklig! Stellis kunde inte ha en bättre pappa!

Just nu sitter jag och får behandling. Känns bra nu och jag hoppas det fortsätter så. Vill inte bli matt, vill inte få blåsor i hela munnen, vill inte få ändrad smak, vill inte! Detta kan låta som skitsaker i den här situationen, men det blir stort. Man är så jävla less på allt skit och önskar bara att man kunde få må bra och slippa alla jävla biverkningar. Kan säga att det är fler biverkningar än dom jag nämnde, men dom behåller jag för mig själv.

Nu är jag snart klar här. Jag och Stella ska gå en promenad medan Steffo tränar.

Ta ingenting för givet, du vet aldrig vad som kan hända! Var tacksam för det du har!

Hoppas du haft en bra torsdag!

Kram!

8 kommentarer:

  1. Såg nu att Stella är VÄLDIGT lik dig över munnen och näsan. Ögonen har jag inte bestämt mig än, :)

    SvaraRadera
  2. Härligt att se att du bloggar igen gumman!
    Jag kommer vara din närmsta fan och beundrare;)
    Puss o kram, Love Anna

    SvaraRadera
  3. Vad härligt att se att du är tillbaka min älskade vän!
    Du och Stella är så lik varandra och så vackra. Ni finns i våra hjärtan!
    Älskar er!

    Varma kramar

    Therese

    SvaraRadera
  4. Välkommen tillbaka älskade systeryster <3

    SvaraRadera
  5. Åh ja! Vad kul att du är tillbaka!! Har saknat dina inlägg :) Kraaaam gumman!

    SvaraRadera
  6. Underbart att se världens vackraste Stella, hon är så otroligt söt! Jag och Noel har spanat in henne idag...Noel sa: "Åh, det va en gullig bebis!". Förstår att hon lyser upp vardagen! Ni finns i våra tankar.
    Många kramar från oss i Kungälv!!!

    SvaraRadera
  7. Jag har aldrig träffat någon som du Cathrine, aldrig i mitt liv har jag träffat en som kämpar som du gör! Jag är stolt över att du tillhör min familj <3

    Kramar till dig, världens bästa storebror och den finaste brorsdottern som finns!

    Jag älskar er <3

    SvaraRadera
  8. Jag fick blåsor i munnen efter de 2 första omgångarna cellgifter. Fick en medicin som heter Fluconazol. Vet inte om den hjälper dig men kan ju vara värt att prova? Har aldrig haft ont i munnen efter det...

    SvaraRadera