lördag 4 maj 2013

Hur mår jag?

Jag hatar cancer, jag hatar att vara sjuk, jag hatar allt som har med det här att göra!!! Fan!!!!

Så, hur mår jag nu då? Jo, tack, helt ok! Tänker jag till och funderar så kan jag se en försämring. Är mer trött nu, mer andfådd. Däremot tycker jag inte att jag är lika matt och klen lika ofta, peppar, peppar! Det här med andfåddheten vet jag inte riktigt vad det beror på. Tumören i lungan hade inte växt och jag har fått blod så många gånger att mitt blodvärde återigen är/har i alla fall varit som tidigare. Dåligt tränad? När jag haft dåligt blodvärde har det resulterat i att jag inte orkat gå på promenader längre. Går sällan ner till stan för att det är så jobbigt. Det gör ju så klart att jag inte får upp flåset och tappar kondition. Om man nu kan säga att jag har någon kondition. Min plan nu när Stella börjar på dagis är att gå en promenad när jag har lämnat henne. Om jag så bara orkar gå 500 meter, så går jag åtminstone 500 meter. Nästa dag kanske jag orkar gå längre. Inte kan det bli sämre i alla fall!!

Det är tur att jag bär Stella en hel del, annars hade jag nog inte haft en muskel på hela kroppen. Mina armar har blivit så smala att dom ser ut som två små pinnar. :-) Jag som alltid varit så oerhört grov och haft vältränade armar, haha, hoho, hihi!
Det är inte lätt att alltid acceptera sin nya kropp. Har aldrig varit nöjd tidigare, vilket jag nu blir så jävla irriterad över. Jag hade en stark kropp som orkade väldigt mycket, vad fan gjorde en eller två gropar i låren då!!? Nu hatar jag min kropp, mest för att den är så svag och inte orkar så mycket som jag vill, men även för att den ser ut som den gör pga tumörer och allt!

Ikväll har våra vänner varit här på middag. Såå trevligt! Man får energi av att göra trevliga/roliga saker. Det blir inte så ofta att jag gör det, men snart så ska jag/vi göra nåt jag längtat efter länge! Ska njuta av varje sekund och jag ska också ha en egenkväll tillsammans med min man. Det är mycket som måste planeras och inget får glömmas, men såå underbart det kommer bli! Kanske får jag en fräken också! :-)

Nä, nu ska jag ta och göra mig klar för sängen.

Livet blir inte alltid som man tänkt sig! Det enda man kan göra är att försöka göra det bästa av livet och njuta av varje sekund! Ta vara på just ditt liv!

Mitt allt! Tack för allt du lär mig älskade Stella!

7 kommentarer:

  1. Du är fantastisk Cathrine. Har inte skrivit förut men har följt dig sen det stod om dig i tidningen. Du är tapper o kämpar varje dag, allt för din dotter. Hon har en fantastisk mamma. Tänker på dig. Kram från Karin i Sthlm.

    SvaraRadera
  2. Cathrine du fantastiska kvinna, som alltid kan se något positivt i tillvaron trots allt.Som du kämpar och gör allt för din älskade dotter,en fantastisk mamma.Styrkekramar till er alla,som sagt man vet inte hur länge man får ha varandra.

    Ingalil i Gävle

    SvaraRadera
  3. Du är helt underbar, jag önskar dej verkligen att få bli fri från eländet, det är du så värd. Du är så stark och otrolig, kramar från mej Susanne.

    SvaraRadera
  4. Så härligt positiv du är Cathrine! Vilken kämparglöd du har! Din inställning till det svåra du tvingas gå igenom är fantastisk! Jag hoppas av hela mitt hjärta att du får många fina, lyckliga och härliga år med din man och underbara, söta Stella! Jag hejar på dig massor! Kramar från Petra

    SvaraRadera
  5. Liksom övriga skriver i sina kommentarer ovan, skriver jag detsamma: Du är alldeles fantastisk Cathrine!

    Ja, det är klart att du hatar cancer. Det gör verkligen jag också. Det gör vi säkert alla. Vilken skitsjukdom det är.

    Hoppas egenkvällen med din man blir jättefin och hoppas också att du ska få många sådana i ditt liv.

    Och du lär dig av Stella. Ditt allt. Det är så gulligt skrivet. Stella lär sig av dig.

    Skickar över en kram till er alla från Nina.

    SvaraRadera
  6. Om du visste vilken otrolig energi och livsglädje man får av att läsa din blogg!!!

    Tack för att du delar med dig av din sorg och oerhörda glädje!

    Nina

    SvaraRadera